Varit hos Anton typ hela dagen idag..

Gick dit vid 10 imorse.

Kommer in där så säger läkaren till mig att sätta mig ner för jag ska få hålla Anton..

Glädjen fylldes i hela mig.. Trodde det skulle ta långtid innan jag fick ta upp han igen..

Bäl i min famn så fick jag sond mata han med.. efter över 1½ timme så la jag ner han igen för då skulle jag gå och äta lunch.

Men kunde verkligen inte gå där ifrån, han låg och tittade på mig och så kom ett sådant underbart leende.

Kunde verkligen inte hålla inne tårarna.

Efter drygt 30 min gick jag och åt sen gick jag tillbaka, vill vara hos han så mycket som möjligt..

blev att byta blöja på han när jag kom dit.. Så nu har Anton kissat ner mig för första gången :P

Det lär ju absolut inte vara sista heller haha..

Men han såg så nöjd ut efter :P

Fick tillbaka till mitt rum vid halv 6 för att äta, så snart ska jag ner till han igen och sitta där ett bra tag med han.

Jag klarar mig verkligen inte vara ifrån han för länge..

Som igår när jag var hemma hos pappa och varit borta i 2 timmar va jag tvungen att ringa dit och höra hur han mådde..

Inatt vaknade jag och va tvungen att ringa dit..

Men allt är bra med han, läkaren vill att vi börjar med amningen nu vilken dag som :)

Lyckan i mig är enorm, värmen och glädjen.. Ohh vad jag älskar min lilla pojke. Han är så bedårande..

Tänk att han är min BARA MIN!!!!!

Var på möte med en kurator och läkare idag med..

Fick beröm för jag är så otroligt stark som klarar detta som ensamstående.

Att jag är stark som lyckats bearbeta och komma på fötter så fort.

Men det är inte konstigt, jag har en son som är stark så jag måste visa mig stark för han :)

Nä nu ska jag ner och äta en kvälls bulle sen ner och pumpa..

Sen mysa lite med Anton..

Ha en underbar kväll..

XoXo

.... Till Mardröm

I lördags trodde jag mitt liv skulle rasa samman..

Anton hade skrikit konstant från natten då han föddes till lördags morgonen 07.00 och då fick jag panik.

Inte för att han skrek, utan för jag märkte att han hade ont. Det gick inte röra han utan han gallskrek så han blev helt röd/lila.

Jag bad om att få dit en läkare igen, så där kom en läkare kl 8, men där var fortfarande inget fel på han enligt denna läkaren..

De va 2a läkaren på 2 dagar..

Kl 12 bad jag om en ny läkare, så då kom en annan barnläkare men nä där var fortfarande inget fel på han.

Så istället började jag gråta som bara den och blev så förannad för hon inte lyssnade på mig..

Så till sist sa en sköterska till henne på skarpen att dom borde ju inse att något är fel och att mamman mår jätte dåligt av att se sitt barn lida.

Då fick jag en typisk blick av läkaren "hon är ara ett barn själv som inte klarar av att ha eget barn än, där är inget fel på han"

Men sköterskan övertalade läkaren om att ringa NEO så dit blev vi skickade för då helt plötsligt va där fel på han..

Dom kunde inte säga vad men mitt liv rasade, jag ara grät och grät..

Ringde mamma och ringde lotta.

Lotta kom till mig såfort hon kunde för mamma jobbade..

Men när lotta precis kom så ringde mamma och sa att hon tog ledigt och åkte från jobbet.

Jag bara grät, visste inte vad jag skulle ta mig till.

Påvägen till NEO gick lotta med anton i vagnen och jag gick bara och grät.

Borta vid NEO mötte vi mamma och pappa, så dom gick med mig in och lotta åkte hem.

Läkaren säger till mig att Anton har en kraftig infektion i kroppen så dom började sticka in nålar mm i han :'(

Mammas lilla pojke bara skrek och jag bara grät.

Läkaren berättar då att dom måste ta rygg prov på han för att se så de inte gått upp i hjärnan.

I de ögonblicket trodde jag att jag skulle förlora han för alltid.

Det visade sig att han fått en kraftig hjärnhinneinflamation och dom viste inte hur det skulle sluta.

Så han fick massor av antibiotika..

Lotta va hos mig hela den natten.

Antons CRP låg på 266 när vi kom in med han och det ska ligga på ca 0,6 har jag för mig läkaren sa.

Igår låg det på 217

och idag 149

Jag har fått mig en stark prins.

Han tar emot antibiotikan som han ska, så han svarar på behandlingen.

Han sond matas men går upp i vikt.

När han föddes vägde han 2960g

När vi åkte ner på NEO vägde han nästan 200g mindre

Idag vägde han 3150g :)

Han ser så otroligt pigg ut nu jämfört med i lördags.

Han är en väldigt stark liten pojke.

Detta klarar vi tillsammans.

Tillsammans är vi starka <3

Vaknade på torsdags morgonen vid halv 9 av "mensvärk" tänkte inte mer på det klädde mig och gick ner till BM för kontroll..

Allt var bra så jag, Tilde och Linnea gick hem till mig och åt frukost.

Smärtan blev värre och värre..

Halv 2 så skulle vi ner i byn och äta lunch :P

Väl inne på james fick jag så ont att jag inte ens kunde äta upp, men men jag trodde inte de va mina förvärkar utan

bara som min lilla prins retades igen, så jag fortsatte gå med värkar haha..

Körde hem till mamma vid kvart i 3 för jag skulle köra henne till jobbet, men de fick jag inte.

Hon bad mig ringa Förlossningen och berätta om att jag hade extremt kraftig "mensvärk" så jag fick göra de..

I telefonen sa dom till mig att komma direkt, men då kom den där smärtan som gjorde något så fruktansvärt ont..

Jag bara grät.. Ringde Tilde så hon fick barnvakt till Linnea.. Becky körde oss in.

Jag va där inne kvart i 4, kom in till kontroll rummet.. Kvar över 4 var jag öppen 3 cm och tappen var helt borta så dom behöll mig där..

Kvart över 5 gick jag in och badade i ca 1 timme..

Becky körde hem igen när jag gick in och bada och Tilde höll mig sällskap :P

Kvart över 6 klarade jag inte att sitta/ligga ner av smärtan så jag gick in på rummet igen..

18,25 fick jag lustgas.

18,30 fick jag luta mig mot en zackosäck men de var så sjukt obehagligt så klarade inte de..

18,35 var jag öppen 5 cm så dom svepte hinnorna

18,40 ringde dom efter epidralen

18,44 var jag öppen fullt så det blev ingen epidral utan var dax att börja krysta.

18,51 är min lilla prins ute :)

Mina krystvärkar gjorde inte alls så ont som mina förvärkar så det var ganska skönt :)

Tack Tilde som satt där med mig och fick höra allt mitt klagande om att jag skulle gå hem till mamma mm :P