.... Till Mardröm

I lördags trodde jag mitt liv skulle rasa samman..

Anton hade skrikit konstant från natten då han föddes till lördags morgonen 07.00 och då fick jag panik.

Inte för att han skrek, utan för jag märkte att han hade ont. Det gick inte röra han utan han gallskrek så han blev helt röd/lila.

Jag bad om att få dit en läkare igen, så där kom en läkare kl 8, men där var fortfarande inget fel på han enligt denna läkaren..

De va 2a läkaren på 2 dagar..

Kl 12 bad jag om en ny läkare, så då kom en annan barnläkare men nä där var fortfarande inget fel på han.

Så istället började jag gråta som bara den och blev så förannad för hon inte lyssnade på mig..

Så till sist sa en sköterska till henne på skarpen att dom borde ju inse att något är fel och att mamman mår jätte dåligt av att se sitt barn lida.

Då fick jag en typisk blick av läkaren "hon är ara ett barn själv som inte klarar av att ha eget barn än, där är inget fel på han"

Men sköterskan övertalade läkaren om att ringa NEO så dit blev vi skickade för då helt plötsligt va där fel på han..

Dom kunde inte säga vad men mitt liv rasade, jag ara grät och grät..

Ringde mamma och ringde lotta.

Lotta kom till mig såfort hon kunde för mamma jobbade..

Men när lotta precis kom så ringde mamma och sa att hon tog ledigt och åkte från jobbet.

Jag bara grät, visste inte vad jag skulle ta mig till.

Påvägen till NEO gick lotta med anton i vagnen och jag gick bara och grät.

Borta vid NEO mötte vi mamma och pappa, så dom gick med mig in och lotta åkte hem.

Läkaren säger till mig att Anton har en kraftig infektion i kroppen så dom började sticka in nålar mm i han :'(

Mammas lilla pojke bara skrek och jag bara grät.

Läkaren berättar då att dom måste ta rygg prov på han för att se så de inte gått upp i hjärnan.

I de ögonblicket trodde jag att jag skulle förlora han för alltid.

Det visade sig att han fått en kraftig hjärnhinneinflamation och dom viste inte hur det skulle sluta.

Så han fick massor av antibiotika..

Lotta va hos mig hela den natten.

Antons CRP låg på 266 när vi kom in med han och det ska ligga på ca 0,6 har jag för mig läkaren sa.

Igår låg det på 217

och idag 149

Jag har fått mig en stark prins.

Han tar emot antibiotikan som han ska, så han svarar på behandlingen.

Han sond matas men går upp i vikt.

När han föddes vägde han 2960g

När vi åkte ner på NEO vägde han nästan 200g mindre

Idag vägde han 3150g :)

Han ser så otroligt pigg ut nu jämfört med i lördags.

Han är en väldigt stark liten pojke.

Detta klarar vi tillsammans.

Tillsammans är vi starka <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

4497289001  

Väldigt fort.. Min son förlorade ju sin hörsel i samband med sin hjärnhinneinflammation och han blev opererad med CI i slutet på september. I mitten på oktober kopplade dom på ljudet och det var så sjukt j*vla underbart att se han reagera, att se...

Hej! Det var väldigt längesedan jag skrev. Har ingen ork att blogga varje dag har för mycket tankar som snurrar och inte allt jag vill dela med mig. Men det som snurrar mest i mitt huvud är, varför jag?! Varför just jag. Av alla jag känner/är ...

Känns som många fler. Idag är min lilla prins 4 månader, men det känns som han är mer. Allt han / vi gått genom. Dom första 7 veckorna i hans liv kändes ju som flera månader, tiden går så sakta när man väntar på alla läkartider mm. Men ändå kän...

Det var ett väldigt bra tag sedan jag bloggade sist. Men kände att jag behövde skriva av mig lite nu.   ....   Jag försöker vara stark, det är inte så lätt. Jag vill vara stark. Jag kanske verkar stark efter allt jag gått igenom med min s...