Anton har nu gått upp 110g :)
Imorgon är han 1 vecka, tiden har gått fort även om de kändes som lördagen och söndagen varade i en evighet men allt är betydligt bättre :)

Det är så underbart att se min sons framgångar under behandlingen.
Han är så stark..
Sugförmågan är tillbaka så idag har jag ammat han :)
Ska snart tillbaka och amma igen :)

Det är så underbart att få ha han uppe hos mig så mycket jag vill, att få ge han en puss i pannan innan man går där ifrån, innan vågade jag knappt röra han för han fick så ont och skrek.
Han har ju fortfarande ont men nu är det bara vid lyft och när man vänder han. Det är så synd om min lilla prins.

Utan dig hade inte jag varit så stark och klarat bearbeta allt detta..

Tack mamma, pappa, Patrik och Lotta för ni fanns för mig när allt rasade samman och var som svårast..

Ni är guld värda <3

Och tack Lotta som stannade kvar hos mig hela lördags natten så jag kunde få sova och inte bara sitta ensam <3

Varit hos Anton typ hela dagen idag..

Gick dit vid 10 imorse.

Kommer in där så säger läkaren till mig att sätta mig ner för jag ska få hålla Anton..

Glädjen fylldes i hela mig.. Trodde det skulle ta långtid innan jag fick ta upp han igen..

Bäl i min famn så fick jag sond mata han med.. efter över 1½ timme så la jag ner han igen för då skulle jag gå och äta lunch.

Men kunde verkligen inte gå där ifrån, han låg och tittade på mig och så kom ett sådant underbart leende.

Kunde verkligen inte hålla inne tårarna.

Efter drygt 30 min gick jag och åt sen gick jag tillbaka, vill vara hos han så mycket som möjligt..

blev att byta blöja på han när jag kom dit.. Så nu har Anton kissat ner mig för första gången :P

Det lär ju absolut inte vara sista heller haha..

Men han såg så nöjd ut efter :P

Fick tillbaka till mitt rum vid halv 6 för att äta, så snart ska jag ner till han igen och sitta där ett bra tag med han.

Jag klarar mig verkligen inte vara ifrån han för länge..

Som igår när jag var hemma hos pappa och varit borta i 2 timmar va jag tvungen att ringa dit och höra hur han mådde..

Inatt vaknade jag och va tvungen att ringa dit..

Men allt är bra med han, läkaren vill att vi börjar med amningen nu vilken dag som :)

Lyckan i mig är enorm, värmen och glädjen.. Ohh vad jag älskar min lilla pojke. Han är så bedårande..

Tänk att han är min BARA MIN!!!!!

Var på möte med en kurator och läkare idag med..

Fick beröm för jag är så otroligt stark som klarar detta som ensamstående.

Att jag är stark som lyckats bearbeta och komma på fötter så fort.

Men det är inte konstigt, jag har en son som är stark så jag måste visa mig stark för han :)

Nä nu ska jag ner och äta en kvälls bulle sen ner och pumpa..

Sen mysa lite med Anton..

Ha en underbar kväll..

XoXo

.... Till Mardröm

I lördags trodde jag mitt liv skulle rasa samman..

Anton hade skrikit konstant från natten då han föddes till lördags morgonen 07.00 och då fick jag panik.

Inte för att han skrek, utan för jag märkte att han hade ont. Det gick inte röra han utan han gallskrek så han blev helt röd/lila.

Jag bad om att få dit en läkare igen, så där kom en läkare kl 8, men där var fortfarande inget fel på han enligt denna läkaren..

De va 2a läkaren på 2 dagar..

Kl 12 bad jag om en ny läkare, så då kom en annan barnläkare men nä där var fortfarande inget fel på han.

Så istället började jag gråta som bara den och blev så förannad för hon inte lyssnade på mig..

Så till sist sa en sköterska till henne på skarpen att dom borde ju inse att något är fel och att mamman mår jätte dåligt av att se sitt barn lida.

Då fick jag en typisk blick av läkaren "hon är ara ett barn själv som inte klarar av att ha eget barn än, där är inget fel på han"

Men sköterskan övertalade läkaren om att ringa NEO så dit blev vi skickade för då helt plötsligt va där fel på han..

Dom kunde inte säga vad men mitt liv rasade, jag ara grät och grät..

Ringde mamma och ringde lotta.

Lotta kom till mig såfort hon kunde för mamma jobbade..

Men när lotta precis kom så ringde mamma och sa att hon tog ledigt och åkte från jobbet.

Jag bara grät, visste inte vad jag skulle ta mig till.

Påvägen till NEO gick lotta med anton i vagnen och jag gick bara och grät.

Borta vid NEO mötte vi mamma och pappa, så dom gick med mig in och lotta åkte hem.

Läkaren säger till mig att Anton har en kraftig infektion i kroppen så dom började sticka in nålar mm i han :'(

Mammas lilla pojke bara skrek och jag bara grät.

Läkaren berättar då att dom måste ta rygg prov på han för att se så de inte gått upp i hjärnan.

I de ögonblicket trodde jag att jag skulle förlora han för alltid.

Det visade sig att han fått en kraftig hjärnhinneinflamation och dom viste inte hur det skulle sluta.

Så han fick massor av antibiotika..

Lotta va hos mig hela den natten.

Antons CRP låg på 266 när vi kom in med han och det ska ligga på ca 0,6 har jag för mig läkaren sa.

Igår låg det på 217

och idag 149

Jag har fått mig en stark prins.

Han tar emot antibiotikan som han ska, så han svarar på behandlingen.

Han sond matas men går upp i vikt.

När han föddes vägde han 2960g

När vi åkte ner på NEO vägde han nästan 200g mindre

Idag vägde han 3150g :)

Han ser så otroligt pigg ut nu jämfört med i lördags.

Han är en väldigt stark liten pojke.

Detta klarar vi tillsammans.

Tillsammans är vi starka <3

Vaknade på torsdags morgonen vid halv 9 av "mensvärk" tänkte inte mer på det klädde mig och gick ner till BM för kontroll..

Allt var bra så jag, Tilde och Linnea gick hem till mig och åt frukost.

Smärtan blev värre och värre..

Halv 2 så skulle vi ner i byn och äta lunch :P

Väl inne på james fick jag så ont att jag inte ens kunde äta upp, men men jag trodde inte de va mina förvärkar utan

bara som min lilla prins retades igen, så jag fortsatte gå med värkar haha..

Körde hem till mamma vid kvart i 3 för jag skulle köra henne till jobbet, men de fick jag inte.

Hon bad mig ringa Förlossningen och berätta om att jag hade extremt kraftig "mensvärk" så jag fick göra de..

I telefonen sa dom till mig att komma direkt, men då kom den där smärtan som gjorde något så fruktansvärt ont..

Jag bara grät.. Ringde Tilde så hon fick barnvakt till Linnea.. Becky körde oss in.

Jag va där inne kvart i 4, kom in till kontroll rummet.. Kvar över 4 var jag öppen 3 cm och tappen var helt borta så dom behöll mig där..

Kvart över 5 gick jag in och badade i ca 1 timme..

Becky körde hem igen när jag gick in och bada och Tilde höll mig sällskap :P

Kvart över 6 klarade jag inte att sitta/ligga ner av smärtan så jag gick in på rummet igen..

18,25 fick jag lustgas.

18,30 fick jag luta mig mot en zackosäck men de var så sjukt obehagligt så klarade inte de..

18,35 var jag öppen 5 cm så dom svepte hinnorna

18,40 ringde dom efter epidralen

18,44 var jag öppen fullt så det blev ingen epidral utan var dax att börja krysta.

18,51 är min lilla prins ute :)

Mina krystvärkar gjorde inte alls så ont som mina förvärkar så det var ganska skönt :)

Tack Tilde som satt där med mig och fick höra allt mitt klagande om att jag skulle gå hem till mamma mm :P

Igår 18,51 kom min lilla prins till världen.
En liten Anton
2960 g
54 cm

Kan knappt tro det är sant.
Att han verkligen är min.
Han är så guda söt.

Dagar kvar!!
Nu är jag nere på en siffrigt :)

Sitter hemma hos pappa nu med värkar, men gah kan dom inte bara bli starkare och komma oftare så min lilla bebis kan titta ut.
Nu är det en jobbig väntan och det känns som dagarna står stilla..

Imorgon blir de bm för att kolla blodtrycket då det visade ett bra och ett dåligt resultat igår, så jag ska på kontroll och se så det är helt bra :)

... Dagar kvar till BF!
96,4 % av min graviditet har gått.

Ingen liten prins har tittat ut än, har mina värkar, tryck neråt, går på toa typ 30 ggr om dagen.
Vaknar minst 2-3 ggr per natt av att jag måste på toa.

Idag har jag inte haft så värst mycket sammandragningar, trycket neråt har varit extremt så jag haft riktigt ont.
Men jag tycker det kan komma igång för fullt nu :)..

Men han kommer när han är redo..

Är så trött på allt frågande om vem som ska vara " gudmor, gudfar"
Vet att de heter fadder nu mera, jag har 3 personer jag vill ha och jag kommer inte ångra mig angående dom :).

Jag vill inte ha med någon där inne som bara kommer stå och säga
" sluta gnäll, så ont gör det inte"
Utan alla har olika smärtgränser, eller har jag fel?

Familjen är dom första som kommer få reda på när jag åker in..
Inte kommer jag ringa runt till mina vänner och säga att jag är påväg in, så man får ju hoppas där inte blir några sura miner..
Men det blir det garanterat ändå..

Tar jag med just den personen så blir just den andra sur och sådant orkar inte jag med.
Så ja vi får se hur det blir med allt :)